Akne och psykisk hälsa i tonåren
Det gör oftast inte särskilt ont med akne utan det är främst den psykologiska delen med bland annat skamkänslor, ångest, dåligt självförtroende och depression som är det stora problemet. Vissa undviker sociala sammanhang till följd av sin akne och kanske skolkar man även från skolan för att undvika att visa sitt ansikte när man mår som sämst? Trots detta kan det vara lätt att känna att ens problem inte tas på allvar.
”Alla får finnar”
Det kan vara lätt att bagatellisera problemen och tänka att alla någon gång får finnar. Förvisso är det vanligt att ha akne i tonåren, men det minskar inte det psykiska lidandet hos de drabbade. Ibland kanske det till och med är så att attityden till aknen gör att vissa inte får den behandling de skulle behöva.
Som anhörig är det viktigt att vara ett stöd till den som är drabbad. Samtidigt som man tar akneproblemet på allvar bör man vara positiv och inge hopp. Det kan ibland ta tid innan man hittar rätt behandling, eller innan den ger effekt. Därför kan en person med akne behöva stöd när den träffar sin läkare, och även för att fullfölja behandlingen. Ett visst läkemedel kanske inte hjälper och då behöver den drabbade få hjälp att hitta en behandling som ger god effekt samtidigt som den är snäll mot huden.
Psykisk och social livskvalitet
Livskvaliteten korrelerar inte alltid med aknens svårighetsgrad; även akne som kliniskt sett är lindrig kan skapa en känsla av stigma. I en studie visade det sig att aknepatienter skattade mental hälsa och social funktion avsevärt lägre än patienter med svåra sjukdomar som astma, diabetes, epilepsi, ryggvärk eller artrit1.
Något som man kanske inte tänker på är att tonårsakne kan få långsiktiga effekter på livskvaliteten även under senare delar av livet. Akne under skoltiden kan påverka ens sociala kontakter samt studie- och yrkesval.
