Tumörsjukdomar i primärvården
Hudcancer är den cancerform som ökar mest i Sverige idag och upptäcks hos nästan 50 000 personer varje år (2), en ökning som är märkbar i primärvården (1).
Hudcancer är dessutom den näst vanligaste cancerformen idag, efter bröstcancer hos kvinnor och prostatacancer hos män, med 16 procent av fallen hos båda könen (6).
De vanligaste hudtumörerna och deras förstadier och behandling i primärvården:
Detta är en generell beskrivning, variationer mellan landsting och kliniker föreligger.
Aktiniska keratoser
Denna ytliga cellförändring i huden (10) orsakas av en kronisk solskada i yttersta hudlagret och drabbar vanligtvis äldre personer (9).
De vanligaste lokalisationerna är på solexponerade hudytor och yttrar sig som plana (möjligen lätt upphöjda), diskreta, ofta oregelbundna rödaktiga, nagelstora indurerade härdar med torr fjällning. Förändringarna brukar vara välavgränsad från omgivande hud. De brukar ha kvarstått under flera månader med lite varierande intensitet. (9+10)
Trots att aktinisk keratos är den vanligaste hudförändringen att progrediera till invasiv skivepitelcancer hos äldre, är risken för detta fortfarande låg. Tumören kan ibland även gå i spontan regression. (9)
Handläggning i primärvården:
Diagnos ställs med hjälp av tillräcklig klinisk erfarenhet eller biopsi för PAD (9).
Excision är inte lämpligt då aktiniska keratoser alltid är större än vad man ser på hudytan (10).
Profylaktisk behandling rekommenderas, gäller särskilt om förändringarna är utbredda, med kräm innehållande imikvimod (9) som har kemoterapeutiska och antibiotiska egenskaper. Remiss till hudklinik om ovan rekommenderad behandling inte bedöms som lämplig, vid diagnostisk osäkerhet (9), om diagnos och behandling inte kan ges i primärvården eller om patienten står på immunosuppressiv behandling (10).
Skivepitelcancer in situ (förstadium till skivepitelcancer)
Skivepitelcancer in situ även kallad Bowens sjukdom drabbar främst äldre personer och män oftare än kvinnor. Inte sällan ses flera förändringar hos samma person. Detta förstadium till skivepitelcancer uppträder både på solbestrålade och icke solbestrålade hudytor, uppträder oftast på enstaka ställen samt med långsam tillväxthastighet.
Förändringen är vanligtvis välavgränsad, laxrosa till färgen och har en fjällande yta.
Med tiden kan Bowen övergå till invasiv skivepitelcancer. Utveckling av ulceration på ytan eller hård knuta är det viktigaste varningstecknet för invasivitet. Risken för spridning är något högre än när den utgår från Aktinisk keratos.
Behandlingen med excision kan med fördel göras i primärvården. Föreligger svårighet att primärsluta eller om lokalisationen är kosmetiskt känslig, kan remiss utfärdas till hudläkare. (9)
Skivepitelcancer
Denna cancertyp är något vanligare hos män än hos kvinnor och är den hudcancerform som ökar mest (11). Den sannolikt viktigaste riskfaktorn för skivepitelcancer är den totala mängden solljus under livet. Ca 75-80 % av tumörerna är lokaliserad till solexponerade hudytor. Ljushyade med solkänslig hud löper större risk att drabbas. Ytterligare riskgrupper är immunsupprimerade patienter, personer med kronisk inflammation i huden (till exempel kroniska sår).
Skivepitelcancer yttrar sig ofta i form av en oregelbunden exo/endofysisk tumör. Det brukar finnas en central ulceration och/eller krusta. Palpationsfyndet brukar vara en infiltrerad lesion.
Cancern växer lokalt invasivt och det finns risk för spridning till andra organ i kroppen. (9)
Tillståndet föregås ofta av aktinisk keratos (1)
Behandlingen är kirurgiskt avlägsnande. (9)
Basaliom (även kallat basalcellscancer)
Denna typ av cancer är vanligast och samtidigt den minst elakartade. Orsaken är att tumören i princip aldrig metastaserar. Basaliom kan dock vara lokalt aggressiv och leda till destruktion av omkringliggande brosk och hud. Även i detta fall är intermittent intensivt solande eller kronisk exponering av solljus, de sannolikt viktigaste riskfaktorerna.
Basaliom är något vanligare hos män och huvuddelen av sjukdomsfallen ses hos personer äldre än 50 år.
Vanligast är basaliomet lokaliserat i huvud-halsregionen. Den ytliga varianten ses däremot oftare på bålen.
Tumören yttrar sig vanligast som en tillväxande, pärlemorliknande knuta i huden. Ibland förekommer sårbildning.
Basaliom delas in i olika typer, Glastyp I-III.
Förstahandsval av behandling är kirurgisk excision. Histopatoloisk bekräftelse på radikalitet är indicerad. Basaliom av Glastyp I-II kan utföras i primärvården. Är basaliomet radikalt exciderat behövs ingen ytterligare behandling. Om excisionen ej är radikal avlägsnat, görs en utvidgad excision på vårdcentralen. Om detta inte bedöms vara möjligt, skickas remiss till hudklinik.
Basaliom av Glastyp III följs upp av hudkliniken med fortsatta kontroller. (9)
Malignt melanom
Detta är en av de snabbast ökande cancerformerna i Sverige.
Malignt melanom är ungefär lika vanligt förekommande hos kvinnor som hos män med en medelålder av cirka 55 år för insjuknande. Sjukdomen uppträder ytterst sällan hos personer under 18 år. Däremot är solexposionen under barndom och uppväxt sannolikt av stor betydelse. (9)
Sjukdomen är vanligast hos ljushyade, rödlätta personer (1).
Ytterligare riskfaktorer är ökat antal naevi, tidigare melanom samt familjär förekomst av melanom (9).
Malignt melanom är typiskt lokaliserad till bålen hos män och underbenen hos kvinnor (1).
Prognosen är varierande. Tidig upptäckt är avgörande. Melanoma in situ har en överlevnad på över 95 % medan överlevnaden är ca 10 % vid organspridning.
Prevention är viktig. Klinisk bedömning görs utifrån ABCD-kriterierna (asymmetri, border, color och diameter) (9).
Vid risk för malignt melanom ska lesionen snarast avlägsnas kirurgiskt för PAD (9) eller snabb remiss till hudspecialist (12).
Vid tveksamhet om malignt melanom, remitteras patienten till hudläkare för bedömning.
Viktigt att beskriva storlek och lokalisation av lesionen på remissen samt önskvärt att pappersfoto bifogas. (9)
För mer information om tumörsjukdomar, se sektionen om hudtumörer
