Akne

Akne

Akne

Akne är en vanligt förekommande kronisk inflammatorisk hudsjukdom som typiskt debuterar i puberteten. Så många som var tredje tonåring har behandlingskrävande besvär och 15–20 procent får medelsvår till svår akne. Många fortsätter att besväras av akne även i vuxen ålder.1

Akne har en dokumenterat negativ inverkan på livskvaliteten och kan orsaka psykosocial belastning även vid lindrig sjukdom.2 Det är därför viktigt att behandla akne, inte bara för att förebygga ärrbildning, utan också för att förbättra patientens psykiska välbefinnande och påverka livskvalitet.

Etiologi (orsaker)

Akne är en kronisk inflammationssjukdom i den pilosebaceösa enheten (hårfollikeln med dess talgkörtlar samt den gemensamma utförselgången) och har en koppling till androgen stimulering. Under puberteten ökar nivåerna av cirkulerande androgena hormoner hos både flickor och pojkar. Talgkörteln, som är androgenkänslig, har en ökad känslighet för normala koncentrationer av cirkulerande androgener, vilket leder till ökad sebumproduktion.3

Fyra huvudmekanismer anses vara centrala vid aknepatogenes: 3,4,5

  1. Follikulär hyperkeratinisering
    Ökad proliferation och minskad avstötning av keratinocyter i den gemensamma utförselgången leder till bildning av mikrokomedoner, den tidigaste lesionen vid akne.

  2. Androgenmedierad ökad sebumproduktion och förändrad lipidkomposition
    Förhöjd sebumproduktion och förändringar i lipidprofilen, bland annat minskade nivåer av linolsyra, skapar en miljö som gynnar mikrobiell tillväxt och inflammation.

  3. Mikrobiell dysbios i den follikulära mikrobiotan
    Ökad förekomst av pro inflammatoriska Cutibacterium acnes-stammar, biofilmsbildning och minskad mikrobiell diversitet bidrar till en förstärkt inflammatorisk respons.

  4. Immunaktivering och inflammation
    Både medfödda och adaptiva immunsvar aktiveras, bland annat via TLR2 signalering och frisättning av proinflammatoriska cytokiner såsom IL 1β och IL 8, vilket driver utvecklingen av papler, pustler och noduli.

Riskfaktorer 1

  • Ärftlighet (framförallt vid svår akne)
  • Komedoner tidigt i livet
  • Polycystiskt ovariesyndrom (PCOS)
  • Läkemedel, till exempel systemiska glukokortikosteroider, litium, hormonspiral och p-piller med gestagen (kombinerade p-piller kan förbättre akne hos kvinnor)
  • Ocklusion (oljebaserad kosmetika/feta hudvårdsprodukter som täpper till porerna)
  • Långvarigt bruk av munskydd

Klinisk bild

Acne vulgaris, tonårsakne, är lokaliserad till ansikte, hals, bröst och rygg. De kliniska tecknen vid akne är fet hy, komedoner (pormaskar), röda papler och pustler, och vid svårare akne även noduli och cystor.6 Vid djupare noduli finns risk för ärrbildning ifall dessa inte behandlas, men även andra aknelesioner som får bristfällig behandling under många månader kan ge ärrbildning.7

Klinisk indelning / svårighetsgrad 1

  • Komedoakne (mild akne): öppna/slutna komedoner, ingen eller ringa inflammation. Oftast lokaliserad på panna, kinder och näsa.

Papulopustulös akne:

  • Mild: öppna/slutna komedoner, enstaka inflammatoriska papler och pustler
  • Medelsvår: öppna/slutna komedoner, inflammatoriska papler och pustler, enstaka djupa pustler, ibland även ärrbildning
  • Svår: rikligt med papler och djupa pustler, enstaka noduli, viss ärrbildning. Oftast lokaliserad på ansikte och hals men kan även förekomma på bröst, rygg, skuldror och överarmar.

 

Nodulocystisk akne:

Flera djupa noduli, rikligt med papler/pustler samt varfyllda, ibland konfluerande cystor; hög risk för ärrbildning. Oftast lokaliserad på ansikte, hals, bröst, rygg, skuldror och överarmar.

Ytterligare akneformer

Acne tarda (vuxenakne)

Vuxen akne, eller acne tarda, definieras som akne som fortsätter från tonåren, eller debuterar, efter 20 års ålder. Tillståndet förekommer hos båda könen men ses betydligt oftare hos kvinnor.3 Förloppet är ofta kroniskt med perioder av uppblossningar och påverkas i hög grad av hormonella faktorer såsom menstruationscykelns fluktuationer och stress. Associerat med endokrina störningar som hyperkortisonism och tillstånd med hyperandrogenism så som polycystiskt ovariesyndrom (PCOS).3 Två kliniska undertyper förekommer; icke-inflammatorisk acne tarda med stora slutna komedoner (makrokomedoner) och inflammatoriska acne tarda som domineras av papler och pustler, och i vissa fall förekommer noduli.8

Acne conglobata

Acne conglobata är en sällsynt, svår form av nodulocystisk akne som kännetecknas av djupa inflammerade noduli, sammanflytande abscesser, sinusgångar och uttalad ärrbildning. Tillståndet är kroniskt med återkommande uppblossningar och kräver ofta omfattade och långvarig behandling. Drabbar främst yngre män och är associerat med ökade androgennivåer och genetisk predisposition. Lesionerna är lokaliserad till ansiktet, bröstet, ryggen, axlarna, överarmarna, skinkorna och låren.1,9

Fulminant akne (acne fulminans)

Fulminant akne är en sällsynt, akut och mycket allvarlig inflammatorisk forma av akne, betraktad som en systemisk variant av svår nodulocystisk akne. Tillståndet karakteriseras av snabb debut av ulcererande, smärtsamma och ibland nekrotiska lesioner, ofta lokaliserade till bröst och rygg. Betydande allmänpåverkan är kännetecknande såsom feber, sjukdomskänsla, ledvärk och muskelvärk samt höga inflammationsparametrar. Drabbar nästan uteslutande tonårspojkar och unga män med tidigare svår akne. Genetisk predisposition. Kan utlösas av externa faktorer såsom höga doser isotretinoin eller anabola steroider/testosteron.6,10

Differentialdiagnoser

Rosacea

Rosasea debuterar sällan före 20-års ålder och typiskt är centralt lokaliserad centralt i ansiktet, främst på kinder, näsa, haka och panna. Tillståndet kan kliniskt likna akne genom förekomst av papler och pustler, men saknar komedoner, vilket skiljer mot akne vulgaris. Rosasea kännetecknas av en vaskulär symtombild rodnad, flush-benägenhet och telangiektasier.1,11

Seborroiskt eksem

Seborroiskt eksem förekommer hos både vuxna och barn. Hos spädbarn brukar det kallas skorv eller mjölkskorv när det sitter i hårbotten. I likhet med akne är seborroiskt eksem förknippat med ökad talgproduktion och kopplat till hudområden med hög talgkörteltäthet. Tillståndet kännetecknas av erytem, feta, gulaktiga fjäll, fläckvis rodnad med ytlig fjällning och klåda. Seborroiskt eksem kan även ge små papler på rodnad hud, vilket kan misstas för akne, men frånvaro av komedoner och den typiska fjällningen skiljer tillståndet från akne vulgaris. Vanligen lokaliserad i hårbotten och i ansiktet, särskilt nasolabilveck, ögonbryn, glabella, skäggområde, bakom öronen samt på bålen.1,12

Perioral dermatit

Perioral dermatit förekommer främst hos unga kvinnor i 20-30 års åldern och kännetecknas av rodnad, små papler och pustler lokaliserade runt munnen, med karaktäristisk fri zon närmast läpparna, kring näsan och runt ögonen (periokulär dermatit. Andra förekommande symtom är rodnad, fjällning och svidande, brännande eller stramande hud. Avsaknad av komedoner särskiljer från akne vulgaris. Lokala glukokortikoider är en vanlig utlösande faktor, en annan utlösande faktorer kan vara feta och täckande hudvårdsprodukter/kosmetika/solskydd som täpper till porerna. Om den utlösande faktorn elimineras finns möjlighet att tillståndet spontanläker på några veckor.1,13, 14

Follikulit

Follikulit kännetecknas av ytliga papulopustler centrerade kring ett hårstår, dvs follikulära lesioner, ofta omgivna av lätt rodnad. Till skillnad från akne förekommer inga komedoner, och utslagen är typiskt monomorfa, vilket är en viktig skillnad mot akne vulgaris. Klåda eller sveda är ganska vanligt förekommande, särskilt vid jästorsakad follikulit. Follikulit kan uppträda i flera talgkörtel- och hårtäta områden såsom på bröst, rygg, skäggområde, lår/skinkor och hårbotten.1,15

Hidradenitis suppurativa (HS)

Hidradenitis suppurativa är en kronisk, inflammatorisk sjukdom i hårfolliklarna, kännetecknad av djupa, ömma noduli, pustler, abscesser och sinusgångar. Den kliniska bilden gör att HS ibland kan misstolkas som svår akne, särskilt i tidiga stadier. Till skillnad från akne vulgaris, som dominerar i ansikte, bröst och rygg, draddar HS områden med apokrina såsom axiller, ljumskar, under och mellan brösten samt genitala, perianala och gluteala områden. HS är betydligt vanligare hos kvinnor än män. Ärftlighet är en betydande riskfaktor, liksom övervikt och rökning.16

Furunklar/karbunkler

Furunklar är djupa, ömmande bölder orsakade av en bakteriell infektion i en hårfollikel, nästan alltid av Staphylococcus aureus, som engagerar hela follikel samt dermis och subcutis. Kan påminna om nodulär akne men furunklar är ofta större, djupare och mer abscessliknande än aknelesioner. Kan ge systemiska inflammationssymtom såsom feber, lymfadenit och trötthet. Furunkulos kan spridas till närliggande folliklar och bilda karbunklar, som är en sammansmältning av flera furunklar som bildar en större, djup infektion. Furunklar förekommer främst i områden med riklig hårväxt och friktion, såsom ansikte, nacke, axilier, lår skinkor och underliv.1,17

Läkemedelsutlöst akneiforma utslag

Vissa läkemedel kan orsaka aknelika utslag. Utslagen är typiskt monomorfa papler och pustler, inga komedoner. Läkemedel som kan utlösa akneiforma utslag är exempelvis systemiska kortikosteroider, anabola steroider, litium och EGF-hämmare.1,18

Milier

Milier förekommer hos både barn och vuxna och yttrar sig som små, vita eller gulvita, hårda knottror som ligger inkapslade under hudytan, oftast i ansiktet runt ögonen, näsa, på ögonlock och kinder. Kan misstas för komedoakne, men milier är keratinfyllda cystor, inte komedoner. Detta gör att de upplevs som fasta och inte går att klämma ut, eftersom de saknar en poröppning. Avsaknad av inflammatoriska inslag särskiljer också från akne. Milier är asymtomatiska och ger ingen smärta eller klåda.1,19

Impetigo (svinkoppor)

Impetigo är en ytlig bakteriell hudinfektion, vanligast hos barn, men förekommer i alla åldrar. Infektionen orsakas oftast av Staphylococcus aureus eller grupp A-streptokocker (GAS). Tyiskt utseende är ytliga erosiva lesioner med gula krustor. Börjar ofta som små pustler som snabbt spricker och lämnar en fuktig, vätskande yta. Utslagen uppträder oftast runt mun och näsa men kan förekomma överallt på kroppen. Impetigo kan sprida sig på dagar, ofta snabbt över större områden och är mycket smittsamt. Akne sprider sig inte på det sättet eller via smitta.1,20

Komplikationer och livskvalitet

Bestående ärr och kvarstående hyperpigmentering under lång tid är förekommande komplikationer i samband med akne.1 

Akne kan medföra kraftig psykosocial påfrestning i tonåren. Livskvaliteten korrelerar inte alltid till svårighetsgraden av akne. Det finns ökad risk för depression och en studie visade att medelsvår/svår akne var förknippad med fördubblad risk att rapportera självmordstankar. Det går att skatta aknes inverkan på livskvalitet med hjälp av allmänna eller aknespecifika livskvalitetsformulär.6

Utredning

Observera att hos kvinnor med vuxenakne i kombination med oregelbundna menstruationer, hirsutism eller infertilitet bör utredning för polycystiskt ovariesyndrom (PCOS) övervägas.7

Behandlingsrekommendation vid akne

Läkemedelsverket rekommenderar att lokalbehandling är grunden vid all aknebehandling.

Läkemedelsverket har tagit fram en behandlingstrappa som kan underlätta vid bedömning och behandling av akne.6

Enkel behandlingstrappa vid papulopustulös akne6

Behandling av akne – behandlingsrekommendation: Information från Läkemedelsverket 2014;25(4):15–24. Omarbetad

F = Ingår i läkemedelsförmånen. EF = ingår ej i läkemedelsförmånen.
F*=Acnatac subventioneras endast för patienter med akne där kombinationsbehandling med bensoylperoxid och retinoid ( t ex adapalen) haft otillräcklig effekt eller inte är lämpligt.
** Till kvinnor med samtidigt behov av antikonception och som saknar riskfaktorer för VTE kan kombinerad hormonell preventivmetod förskrivas genom hela behandlingstrappan vid sidan om annan behandling.

Huden (cutis)

Huden är kroppens största organ och hudens samlade yta är ungefär 1,5–2 m2.21

Huden är uppbyggd av tre lager, epidermis (överhuden), dermis (läderhuden) och subcutis/hypodermis (underhuden).22

  • Epidermis är det yttersta lagret och utgör en intakt barriär som stoppar mikroorganismer, allergener och skadliga ämnen från att komma in i kroppen, förhindrar vätskeförlust och skyddar mot UV-strålning. Det är även en viktig del av hudens immunförsvaret.

    • Epidermis består av 4 eller 5 lager av keratinocyter i olika mognadsstadier:22

    • Stratum basale (basalcellslagret)
      Ett lager av stamceller som kontinuerligt delar sig och vandrar uppåt.
      Innehåller melanocyter (melaninproduktion) och Merkelceller (mekanoreceptorer).
    • Stratum spinosum (taggcellslagret)
      Flera lager keratinocyter kopplas här samman med desmosomer och börjar producera keratin. Cellerna har ett ”taggigt” utseende därav namnet.
      Här finns Langerhansceller, en form av dendritiska celler, som är en viktig del i hudens immunförsvar.
    • Stratum granulosum (kornlagret)
      Keratinocyter blir platta, förlorar sin kärna och bildar granula (små korn). Keratiniseringen startar här. Lipider (ceramider, kolesterol och fria fettsyror) frisätts och bildar hudens vattenbarriär.
    • Stratum lucidum (klara lagret)
      Finns endast i tjock hud så som handflator och fotsulor.
      Består av ett tunt, transparent lager av döende/döda keratinocyter fyllda med eleidin.
    • Stratum corneum (hornlagret)
      Det yttersta lagret där cellerna är helt mogna, dör genom apoptos och blir till korneocyter som mest består av keratin. Korneocyterna ligger i 10-30 lager, sammanbundna med lipider och korneodesmosomer och bildar hudens starka barrier. Döda celler stöts regelbundet bort genom en process som kallas deskvamation.
  • Dermis är ungefär 0,5–3 mm tjock och består av fibrös bindväv av kollagen och elastin, blodkärl, lymfkärl, nerver, hårfolliklar, talg- och svettkörtlar. Blodcirkulationen i dermis är central för kroppens temperaturreglering. Elasticitet, styrka och känsel förmedlas via dermis som innehåller rikligt med bindväv och sensoriska nervändar.
  • Subcutis/hypodermis är det djupaste lagret och består främst av fettvävnad och lös bindväv. Funktioner: isolering, stötdämpning, energireserv samt förankrar huden mot underliggande strukturer (muskulatur/fascia).

 

OMM-SE-NON-2026-00009

 

Referenser